Anders Johansson

Fredrik Sixtensson och Lars Anders Johansson samtalar om Kulturen och Marknaden som är namnet på en essä av Lars Anders Johansson i serien Konservatismen och Marknaden.

Konstvetaren och museichefen Karin Sidén tar emot i biblioteket på Waldemarsudde, mitt i det allkonstverk hon har i uppdrag att förvalta. I samtalet berättar hon om vägen från musikklass och en avhandling om barnporträtt under stormaktstiden till rollen som överintendent, och om hur ett privat hem förvandlades till ett offentligt museum. Vi talar om friheten i stiftelseformen, om orimliga hyressystem för kulturinstitutioner och om varför en liten lista med tio konstverk kan skapa en stor strid om vad Sverige egentligen är. Avsnittet börjar i Karin Sidéns bana som akademiker och museimänniska. Hon berättar hur hon kom till Uppsala som musikstudent men fann sitt hem i konstvetenskapen, där bilden, det skrivna ordet och idéhistorien möts. I Nationalmuseums salar tränades hennes blick genom utställningar om allt från Carl Fredrik Hill till en uppmärksammad utställning om kroppen och vetenskapens bildspråk. Den erfarenheten tog hon med sig när hon blev överintendent på Prins Eugens Waldemarsudde. – Jag är extremt privilegierad som får ägna mig åt det som verkligen intresserar mig. Kostnadshyra, marknadshyra, eller något annat? På Waldemarsudde blir prins Eugens vision konkret. Hemmet, parken och samlingen är tänkta som ett sammanhållet kulturarv. Karin Sidén berättar hur hon tillsammans med styrelsen började läsa testamentet som ett juridiskt dokument, anlitade stiftelsejurist och drev igenom att museet skulle ta över sina egna byggnader från Statens fastighetsverk. Vägen dit gick via utredningar och förhandlingar, men ledde fram till att Waldemarsudde i dag är en fristående stiftelse med statligt stöd och eget fastighetsansvar. Prenumerera på Budoarstämning för poddavsnitt, artiklar och nyhetsbrev. Resultatet blev både större ansvar och större frihet. Museet förvaltar nu 22 byggnader i egen regi, med egen fastighetsorganisation och långsiktiga underhållsplaner. Kostnaderna har minskat jämfört med tiden med marknadshyra, samtidigt som mer blir gjort. Uppdraget blir tydligare: resurserna ska gå till konsten, publiken och vården av kulturarvet. – Pengarna ska i första hand gå till konstnärligt innehåll, inte försvinna i overheadkostnader, konstaterar Karin Sidén. Med Waldemarsudde som exempel går vi in i den högaktuella diskussionen om hyressystemet för statliga kulturinstitutioner: vad som händer när hyran beräknas som om ett museum eller operahus vore ett kontorshus på bästa läge, och om hur kostnadshyra och stora renoveringar har pressat institutioner som Naturhistoriska riksmuseet. Vad krävs för att en ny modell inte bara ska flytta siffror mellan myndigheter utan faktiskt frigöra resurser till kultur och långsiktigt underhåll av kulturfastigheter? Kulturkanon utan Zorn Därifrån rör sig samtalet mot kulturkanonutredningen, där Karin Sidén haft ansvar för bild och form. Hon beskriver svårigheten i att destillera århundraden av konsthistoria till tio verk och hur varje val samtidigt skulle fungera som ett fönster mot större sammanhang. Vi pratar om varför hon lyfte fram Albertus Pictors medeltida kalkmålningar och Hilma af Klints målningar till templet, och varför Anders Zorn ändå finns närvarande i motiveringarna trots att han inte fick en egen plats på listan. Kanon blir i hennes tolkning inte en slutgiltig sanning utan ett antal referenspunkter att utgå ifrån, något som kan hjälpa både infödda svenskar och nya medborgare att orientera sig i ett gemensamt kulturarv. Samtidigt återkommer frågan om vilka konstnärer som historiskt har skrivits ut ur berättelsen och vad som händer när man försöker skriva in dem igen. Genom hela samtalet ligger en större fråga och vibrerar: vad vill vi egentligen med våra museer. Är de främst fastigheter som ska bära sina egna kostnader eller kunskapsinstitutioner som bär ett gemensamt minne? Vilken styrning gagnar konsten bäst: hyreskontrakt och vinstkrav eller tydliga uppdrag och långsiktigt

Inför valet 2018 gick Moderaterna i Upplands Väsby på ett stadsbyggnadsprogram som gick ut på att göra kommunen vackrare genom att styra byggandet i en riktning som kommuninvånarna efterfrågade. Som nyvald ordförande för kommunstyrelsen skred sedan Oskar Weinmar till verket. Genom en medborgardialog fick kommunens invånare möjlighet att uttrycka hur de ville att framtidens Upplands Väsby skulle gestalta sig. Utifrån kommuninvånarnas åsikter utformades sedan ett gestaltningsprogram, ett slags ramverk för allt byggade i kommunen, som tar fasta på de egenskaper och företeelser som utmärker de arkitekturstilar som kommuninvånarna uppskattar, respektive de stilar som kommuninvånarna tyckte minst om, och som således skall undvikas. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddavsnitt, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Ytterligare ett steg tog kommunen när de 2020 utlyste en markanvisningstävling för några centralt belägna tomter i kommunen som skulle bebyggas med bostäder. Det unika med denna arkanvisningstävling var att den byggherre som skulle få bebygga tomterna måste utfästa sig att bygga i någon av de stilar som väsbyborna mest uppskattade, enligt resultatet i medborgardialogen. Markanvisningstävlingen förvandlades således till en arkitekturtävling, där premissen var att bidragen måste utföras i en stil från före modernismen. 18 förslag inkom från byggherrar och arkitektkontor, och sedan en jury valt ut sex av förslagen fick Väsbyborna rösta. Vinnare blev CA Fastigheter med arkitekten Nils Freckéus förslag “Nya tide, eviga ideal”. Ännu fyra år senare har bygget inte påbörjats, men Oskar Weinmar är optimistisk och menar att det definitivt kommer att bli av. Markanvisningstävlingen i Upplands Väsby väckte starka reaktioner inom arkitekturetablissemanget, där den dominerande åsikten var att politiker inte ska lägga sig i frågor som rör gestaltningen av hus, utan lämna arkitekturen åt professionen. Andra var mer positiva och tyckte att det var roligt med politiker som faktiskt visade intresse för arkitektur och stadsbyggnad. Oskar Weinmar menar att det ingår i hans uppdrag som medborgarnas valda representant att styra utvecklingen också av de fysiska miljön i kommunen i en riktning som stämmer överens med medborgarnas önskemål. Som företrädare för ett liberalkonservativt parti som Moderaterna handlar mycket av politiken om att balansera liberalismens värnande av äganderätten och marknadsekonomin mot konservatismens försiktighetsprincip och tro på en organisk, kumulativ utveckling. På stadsbyggnadsområdet ställs ofta dessa målkonflikter på sin spets, när en alltför hårdför exploatering kan omintetgöra de värden som gör en plats attraktiv, samtidigt som ett alltför starkt skydd kan inskränka människors äganderätt och bromsa utveckling och kreativitet. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddavsnitt, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Fler avsnitt om arkitektur: This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com

Den statliga kanonutredningen som nyligen överlämnades till regeringen innehöll tio listor i olika kategorier, och Mattias Lundberg hade ansvaret för urvalet till musiklistan. Urvalet har fått både ris och ros i den efterföljande debatten, och nyligen tog Lundberg själv till orda i en debattartikel i Expressen , där han försvarade både kanonprojektet som sådant och urvalet som gjorts. Bland annat argumenterade han för att den kritik om bildningsluckor som riktats mot politiker som Parisa Liljestrand och Ebba Busch, vilka båda argumenterat för en kulturkanon, snarare är argument för en kulturkanon, än emot. Mattias Lundberg tycker att debatten som följt på kanonutredningen har varit positiv, och att det faktum att även de som varit kritiska till projektet som sådant har tydliga egna uppfattningar om vilka verk som borde ingå, visar att det finns en allmän uppfattning om att kanon finns och är viktigt. – Jag hade väntat mig mycket mer tjära och fjädrar, för att Abba inte är med och sådant. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddavsnitt, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Musiken har funnits med genom hela Mattias lundbergs liv. Redan under uppväxten i Åtvidaberg upptäckte han storheten hos kompositörer som Bach och Palestrina. Han utbildade sig till kyrkomusiker, men insåg att han ville gräva ännu djupare i den äldre musiken. Han doktorerade i England och är idag professor i Musikvetenskap vid Uppsala Universitet. Utöver forskning och undervisning har han ägnat en stor del av sin tid åt det som kallas för den tredje uppgiften: att sprida kunskap i offentligheten. För en bredare allmänhet är Mattis Lundberg kanske främst känd som folkbildare i radioprogrammen Den svenska musikhistorien och Fråga musikprofessorn i P2. I veckans avsnitt pratar vi om konstmusikens ställning, om kanonprojektet, både som idé och hur det konkreta arbetet gått till. Varför valde man som man gjorde? Varför är till exempel hela Jan Johanssons Jazz på svenska med, men endast en enda Fredmans epistel av Bellman? Borde inte en vissamling behandlas som en helhet på samma sätt som ett studioalbum? För den som vill fördjupa sig ännu mer i tankarna bakom kanonprojektet rekommenderas min intervju med utredare Lars Trägårdh från tidigare i år: This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com

Som 27-åring spelade Eric Schüldt klassisk musik i P2 på dagarna och dansmusik som DJ på Spy Bar på nätterna. Nu har han visserligen kvar ett program i P2, men det spelas in hos ett externt produktionsbolag. I Radiohuset har han inte varit på åratal, säger han när vi ses i hans lilla skrivarlya i Gamla Stan i Stockholm. På senare år har Eric Schüldts skrivande allt mer kommit att hadla om det sköna, det romantiska och mystiska, det förtrollade som har gått förlorat i världen med moderniteten. Dit hör också det andliga och för några år sedan konverterade han till katolicismen. Han förnekar dock att han skulle vara en så kallad “kulturkatolik”. istället var det mystiken och de intellektuella sammanhangen som drog honom till den romersk katolska kyrkan. Intresset för trosfrågor har han också utforskat i intervjupodden Sökarna. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddsamtal, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Eric Schüldt är en av få kulturjournalister som tagit tydligt ställning för en statlig kulturkanon. Häromåret lyfte han också den statliga Medborgarboken , som delades ut till alla svenskar när de blev myndiga, och där en försvarlig del av innehållet handlade om kultur, eftersom det hörde till vuxenblivandet att bilda sig. Kanske kan den nya satliga kulturkanon betraktas som ett liknande projekt, allra helst som utredaren Lars Trägårdh valt att utvidga uppdraget till att inte bara omfatta verk ur kulturhistorien utan även inkludera andra företeelser som präglat Sverige och svenskarna, som folkpensionen och pappaledigheten. Sedan några veckor tillbaka har Eric Schüldt också en egen substack, Arkadien , som han beskriver som “ett försök att utforska en äldre form av kulturjournalistik. Ett flanerande liv – fritt från klåfingriga redaktörer, begränsande format och en politiserad samtid.” Följ gärna honom där: This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com

I Sverige döms den som bränner koranen medan den som dödshotar och till och med mördar koranbrännare går fri. I praktiken innebär domarna mot koranbrännarna Salwan Momika och Salwan Najem att Sverige redan har ett hädelseförbud, som enbart gäller en enda religion. Det menar Sakine Madon, liberal opinionsbildare och yttrandefrihetsaktivist. Samtidigt höjs röster för införande av förbud mot skändande av religiösa symboler, så som man har gjort i Danmark. Sakine Madon, som i höst släpper sin andra bok om hoten mot yttrandefriheten, Till kättarens försvar , är bekymrad över utvecklingen. Hon menar att stora delar av det offentliga Sverige har givit efter för de som med våld och hot om våld vill tysta andra och inskränka allas våra rättigheter. Särskilt illa tycker hon att det är när journalister och publicister, som borde ha försvaret av yttrandefriheten som en ryggmärgsreflex, viker ned sig för det fria ordets fiender. Orsaken är, menar hon, en kombination av rädsla och en postkoloial maktanalys där vissa grupper, som muslimer, anses vara underordnade och därför måste behandlas särskilt varsamt. Radikala islamistiska grupper har varit skickliga på att utnyttja dessa båd akilleshälar hos stora delar av det västerländska samhället, inte minst i Sverige. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddsamtal, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Konsekvensen blir att det blir provokatören, hädaren och kättaren som skuldbeläggs och anklagas för att hota och hata, medan de som verkligen hotar och hatar slipper undan. Det är en farlig utveckling som går att se i många västerländska samhällen. I Danmark infördes häromåret en lag som förbjuder skändande av religiösa skrifter, och i Sverige finns de som anser att vi bör följa dem i spåren. Sakine Madon menar att det är farligt att ge efter för de som vill inskränka våra fri- och rättigheter. – De kommer inte att nöja sig bara för att vi förbjuder koranbränningar, deras önskelista slutar inte där. Istället menar hon att det behävs fler som utmanar och provocerar. – Ju fler som tecknar rondellhundar, ju fler som tecknar Muhammedkarikatyrer, ju fler som bränner koraner då får du bort den här laddningen. Men ju fler som blir rädda, som börjar införa olika förbud, det gör ju att de här islamistiska staterna flyttar bara fram sina positioner. Sakine Madon är liberal opinionsbildare och har tidigare varit politisk redaktör på Norran, Vestmanlands Läns Tidning och Upsala Nya Tidning. 2022 debuterade hon som författare med boken Inget är heligt (Fri tanke förlag) och i höst kommer hennes andra bok Till kättarens försvar . This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com

Send us Fan Mail Sommarledigheten är över och det är dags att återuppta den 17:e säsongen av Kvartalet. Det gör vi tillsammans med debutanterna Anders Johansson och Anders Valdemarsson som är vd respektive vice vd för Fortinova som de grundade tillsammans 2010. Vi lär oss känna Fortinova som utgår från Varberg och fokuserar på bostadsfastigheter i västra Sverige. Intervjun görs av Sverrir Thór (Fråga Lou), snabbanalysen av Erik Nyman (JLL) och musik och redigering står Mats Ingemansson för. Vill du veta mer om Kvartalet? Besök: https://www.fragalou.se/kvartalet/

Idag är Haga ett av de mest uppskattade turiststråken i Göteborg, med kaféer, restauranger och små butiker. Under 1970-talet planerades en omfattande rivning av Haga för att ge plats åt nya vägar och bostadsområden. Lokalbefolkningen och kulturminnesvårdsorganisationer protesterade kraftfullt mot planerna och lyckades få rivningarna stoppade, vilket räddade en stor del av Haga's historiska bebyggelse. Det var där, bland husockupanterna, som Albert Svenssons intresse för arkitektur föddes. För två år sedan fick han utmärkelsen Göteborgs bästa byggnad för ett hus i klassisk stil på Ekmansgatan i Lorensberg i centrala Göteborg. Huset i rött tegel är utfört i klassicistisk stil som anknyter till den omgivande bebyggelsen från förra sekelskiftet. Byggnaden, som är ett lägenhetshotell för gästforskare vid Göteborgs Universitet, har rönt stor uppskattning bland allmänheten och kultur- och ledarskribenter, men också fått utstå kritik från delar av arkitektkåren. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddsamtal, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Varför är det fortfarade provocerande att rita klassicistiska byggnader i Sverige idag, nästan 100 år efter modernismens genombrott? Hur kan den sekelgamla konfliktlinjen fortfarande vara relevant? Rivningsvågen drabbade Göteborg hårdare än många andra städer. Under rivningsvågen i Göteborg, mellan 1959 och 1974, revs ungefär dubbelt så många lägenheter i förhållande till folkmängden jämfört med Stockholm. Albert Svensson sörjde vad som hade gått förlorat, men frågade sig också varför vi inte skulle kunna bygga lika vackert idag. Som 30-åring sökte han därför in på arkitektutbildningen på Chalmers. Utbildningen blev dock en besvikelse och som ensam klassicist fick han ofta kämpa i motvind. Det som han saknade i arkitektutbildningen fick han istället inhämta hos Bo Sandgren , so ritade klassicistiska villor på Marstrand Arkitektkontor. Villor i traditionell stil har sedan dess utgort merparten av Albert Svenssons yrkesverksamhet. Riksbekant skulle han dock bli med lägenhetshotellet på Ekmansgatan 5, som har hyllats och prisats, men också kritiserats av arkitektkollegor, förmodligen för att det går mot strömmen. Så stora byggnadr ritas inte längre i klassicistisk stil. Åtminstone inte i Sverige. Utomlands är det annorlunda. I Storbritannien, USA och Frankrike finns en stor och vital klassicistisk rörelse inom arkitkturen och i Tyskland håller man på att återskapa de stadskärnor som gick förlorade genom andra världskrigets bombningar. Något liknande drömmer Albert Svensson att man borde göra med de stadsdelar som skövlades under rivningsvågen i Göteborg. Det är fortfarande ett öppet sår och en stor sorg för de flesta göteborgare, menar han. Albert Svensson ställer sig oförstående till den kritik som modernisterna riktar mot byggnader i historicerande stilar, att den skulle vara “oärlig” och inte “spegla sin samtid”. – All arkitektur speglar sin samtid. Om jag ritar ett klassicistiskt hus speglar det också den tid jag lever och verkar i. På frågan om det går att efterlikna äldre epokers stilar eller återuppbygga miljöer som gått förlorade på ett trovärdigt sätt eller om det blir Disneyland av alltsammans, svarar han: – Vad sjutton skulle det göra om det var Disneyland? Det är väl mycket härligare än om det är liksom Rotterdam eller någon sån skit? Det är väl mycket mysigare med Disneyland. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com

I Gränsfors i norra Hälsingland lever Thomas von Wachenfeldt med hustru, tre döttrar, katt, höns och bin. Det röda huset pryds av snickarglädje i fornnordisk stil som Thomas själv har snidat. Han kommer ifrån centralorten Bergsjö några kilometer bort, men har ända sedan barnsben vetat att det var i Gränsfors som han skulle bo. Han är ledamot av Hälsinge Akademi och ordförande i den lokala biodlarföreningen. Nyligen utnämndes Thomas von Wachenfeldt till Årets Hälsing, av Hälsingerådet, för sina insatser på musikområdet, som musiker och som forskare. Han har ägnat en stor del av sin verksamhet åt den hälsingsska spelmanstraditionen, och då särskilt de mystiske Hultkläppen, om vars liv och verk Thomas von Wachenfeldt förra året gav ut en kombinerad bok och skiva, som fått ett mycket fint mottagande i folkmusikkretsar. Thomas von Wachenfeldt är docent i musikpedagogik knuten till Högskolan i Dalarna, men också musiker med stor bredd. Han är riksspelman men också högskoleutbildad barockmusiker. Det var dock den tunga metalmusiken som först väckte musikintresset, och han spelar fortfarande gitarr i olika dödsmetallkonstellationer. Prenumerera på Budoarstämning för fler intressanta poddavsnitt, artiklar och nyhetsbrev från Lars Anders Johansson. Thomas von Wachenfeldt menar att det offentliga har korrumperat marknaden för kultur genom alltför vidlyftiga subventioner, som gör att människorinte är beredda att betala för kultur vad den egentligen är värd. Han pekar på Tyskland, där det finns en helt annan betalningsvilja för kultur, och menar att Sverige skulle behöva en verklig bildningsinfrastruktur. Han förvånas över det mediala ointresset för den svenska folkmusiken. – När jag åker till Bingsöstämman så är där 10 000- 20 000 spelmän som träffas. Det här är ingen liten subkultur, det är otroligt många som håller på med svensk folkmusik. Vi träffas i hans studio i Gränsfors för ett samtal och musiken, spelmanstraditionen, kulturpolitiken och Hälsingland. This is a public episode. If you would like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit budoarstamning.substack.com

Ständigt på väg, podden som görs av Kungliga Automobil Klubben, KAK gästas av Lars Anders Johansson som är författare och journalist samt tidigare vinnare av KAK:s Journalistpris. Han medverkar också i antologin Utan bilen stannar staden som KAK släppte för en tid sedan. Antologin finns att ladda ned gratis på KAK:s hemsida under fliken expertrådet. Att bilen har en viktig funktion för resor på landsbygd och i mindre orter är kanske relativt självklart, men vad betyder bilen i urbana miljöer och för städerna? Det blir ett samtal om hur städer kan planeras även för bilen.

Idag har vi med oss författaren och journalisten Lars Anders Johansson för att utforska vad som verkligen utgör bra och dålig stadsbyggnad. Vad kännetecknar en bra stadsmiljö? Vad gör att en gata eller stadsdel kan ha stora prisskillnader – trots att de ligger precis intill varandra? Vad får människor att välja att bo kvar? Sedan 1930-talet har funktionalismen präglat stadsplaneringen, en era då man trodde att politiken kunde lösa samhällsproblemen genom social ingenjörskonst – vilket resulterade i många funktionalistiska byggnader som ofta anses mindre estetiskt tilltalande. Vi diskuterar varför vi fortfarande bygger på samma sätt, trots ny forskning som visar vad som fungerar bäst. Lars Anders tar oss tillbaka till COOPs storhetstid med Domus-varuhus och funkishus, och berättar om miljonprogrammets påverkan – och varför många av dessa områden idag uppfattas som problematiska. För feedback eller synpunkter på programmet, mejla oss på podden@epochtimes.se – och glöm inte att ange vilken podd och avsnitt det gäller. Podden produceras av Svenska Epoch Times. Ansvarig utgivare: Vasilios Zoupounidis Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Send us Fan Mail THAT METAL INTERVIEW presents Anders Johansson of TUNGSTEN formerly of YNGWIE MALMSTEEN & HAMMERFALL (recorded September 2024). The iconic Swedish drummer Anders Johansson talks about life on the road and how it feels having 2 sons onstage with him. Anders chats about TUNGSTEN's new album, 'The Grand Inferno' and gives the genre he believes the band is heading. Johansson also shares many personal stories about his time w/ Yngwie Malmsteen & talks about hanging w/ METALLICA as well as other rock stars. That Metal Interview Podcast is FREE and ON DEMAND, stream now on Apple Podcasts, iHeart Radio, Spotify, Anchor, Google Podcasts, Pandora, Amazon Music, TuneIn, Deezer, Bandcamp. Listen to #ThatMetalInterviewPodcast​​​​​: https://lnk.to/uj7sH3k4 Follow us on Twitter: / thatmetalinterv Follow us on Instagram: / thatmetalinterview Like us on Facebook: / thatmetalinterview Subscribe on YouTube: / jrocksmetalzone Support the show (9) Facebook (6) That Metal Interview Podcast (@ThatMetalInterv) / X (twitter.com) That Metal Interview Podcast (@thatmetalinterview) • Instagram photos and videos (2297) That Metal Interview Podcast - YouTube